Kontakta oss om du misstänks för rån och behöver en advokat. Specialister på brottmål som även kan vara målsägandebiträde.
En procent utsätts för rån varje år
Ett rån innebär ett tillgrepp av egendom, det vill säga att man tar eller försöker ta något från en person. Men för att tillgreppet ska definieras som ett rån så måste det ske med våld eller någon form av hot.
I Sverige blir varje år omkring en procent av befolkningen utsatta för ett rån, enligt olika undersökningar där man ställt frågor till brottsoffer. Ungdomar i storstadsområden är särskilt utsatta. Över 70 procent av alla rån i Sverige utförs i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Vad är då ett rån? Kortfattat är det när man hotar eller misshandlar någon för att få personen att lämna ifrån sig pengar eller saker. Om det är billiga eller dyra saker spelar ingen roll för att man ska definiera det som ett rån. Att ta mobiltelefon eller plånbok med knivhot är ett typiskt personrån. Att tvinga en person att betala en påhittad skuld räknas däremot inte som rån, det definieras som utpressning. Inte heller en väskryckning är ett rån, utan en grov stöld.
Ett rån behöver dock inte innebära att gärningsmannen lyckas med sitt uppsåt och får med sig några pengar eller tillhörigheter. Ett försök till rån är dock i många fall nästan lika allvarligt som ett fullbordat rån.
Grovt rån ger högre straff
Vad räknas då som grovt rån? Är det genomfört på ett livsfarligt och hänsynslöst sätt så räknas det som grovt. Ett rån som genomförs under vapenhot eller genom att offret binds kan räknas som grovt. Likaså räknas ett rån mot en taxichaufför under yrkesutövning som ett grovt rån. Attackeras en bank eller värdetransport av rånare så räknas det också nästan alltid som grovt rån.
Brottsstatistiken visar att rånen ökade kraftigt under 1990-talet. Under 2000-talet har det hållit en jämn, men historiskt sett hög nivå. Mest utsatta är ungdomar i storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö samt personer som arbetar inom handeln, exempelvis jourlivsbutiker, kiosker och guld- och juvelerarbutiker.
Personrån är vanligast
Personrån är den klart vanligaste råntypen. Av de 8 360 rån som anmäldes under 2014 så var cirka 6 000 personrån, cirka 70 procent av det totala antalet. 2014 var hälften av de misstänkta för personrån mellan 15 och 20 år gamla.
Den näst vanligaste rånkategorin är butiksrån, som utgör 9 procent av de anmälda rånen. Rån mot banker, postkontor och värdetransporter är minst vanliga, men ofta mest uppmärksammade. Under 2014 anmäldes 23 bankrån i Sverige.
Exakt hur många som utsätts för personrån är mycket osäkert, eftersom många som blir rånade inte anmäler till polisen. Det man vet är att klart mindre än hälften av alla personrån kommer till polisens kännedom.
Dessutom har det genom åren visat sig att personrån är en brottstyp som är mycket svår för polisen att klara upp. Exempelvis klarades bara 11 procent av fallen upp genom att man hittade den misstänkte rånaren. Butiksrånen har dock en bättre uppklarandegrad, de löstes i 25 procent av fallen.
Yngre hårdast drabbade
Gärningspersonerna som begår personrån är i genomsnitt yngre än de som genomför rån mot svårare mål som banker, värdetransporter och postkontor.
När det handlar om personrån så ser det i många fall ut på det här viset: en ung person rånas av flera för offret okända ungdomar på en offentlig plats. Rånarna är i många fall unga i början på en karriär inom den kriminella världen och har ofta allvarliga sociala problem, som till exempel någon form av missbruk.
När det gäller personrån så finns det av allt att döma ett stort mörkertal. Detta beror på att många ungdomar är rädda för repressalier från gärningsmännen om de väljer att berätta om brottet för polisen.
Juridik kring rån
Följande är hämtat från 8 kap. 5 § i Brottsbalken:
Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara eller, sedan han begått stöld och anträffats på bar gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, dömes för rån till fängelse, lägst ett och högst sex år. Detsamma skall gälla om någon med sådant våld eller hot tvingar annan till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.
Är förfarande som avses i första stycket med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, dömes dock ej för rån utan för annat brott som förfarandet innefattar.
Ur 8 kap. 6 § i Brottsbalken:
Är brott som i 5 § sägs att anse som grovt, skall för grovt rån dömas till fängelse, lägst fyra och högst tio år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller om han eljest visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.